Jag sådde några blommor, en för varje vän
Jag tror att det var fyra, men särskilt minns jag en
Det blev sen höst och vinter, och blommorna de dog
På våren kom de åter, men bara tre där stod
Så kom det stora regnet med moln så stora grå och nästa gång jag fann dem var de bara två
Sen så kom då solen med allt det ljus den har och plötsligt står där ensam en liten blomma kvar Du härdades i solen Du drunknade i regn
Men en sak är då säker Du är en VERKLIG vän!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar